Kolesterolmyter

9. Varför känner ingen till detta?

 Litteraturhänvisningar fås genom att klicka på trianglerna. Den aktuella referensen står då överst på listan som framkommer.     

I de otaliga artiklar författade av kolesterolkampanjens företrädare kan man ofta läsa att idén om det farliga kolesterolet och det ohälsosamma animaliska fettet bygger på pålitliga vetenskapliga data, bevisen är överväldigande eller ytterst övertygande och att skepsis är oberättigad. Den som har läst de föregående avsnitten eller min bok vet att sanningen är en annan. För att komma fram till dessa slutsatser har det varit nödvändigt att överdriva smärre icke-signifikanta tendenser  som pekat i rätt riktning, att ignorera stora mängder kontroversiella och motstridiga fakta eller citera negativa observationer på ett sätt så att läsaren får intrycket att de är positiva. Här kommer några exempel.

Motstridiga resultat ignoreras
Ett bra exempel är, att stort sett ingen citerar de många obduktionsstudier, som visat att det inte finns ens en antydan av ett samband mellan blodets kolesterolhalt och graden av åderförkalkning, en observation som fullständigt pulveriserar Browns och Goldsteins nobelprisade hypotes (se 2. avsnitt).

Här kommer ett annat exempel. 

Det tog många år innan man insåg att de gamla kolesterolsänkande medicinerna var verkningslösa och till och med skadliga. En av orsakerna till att denna insikt fördröjdes i många år var att de som forskade på området nöjde sig med att citera de positiva experiment, eller mera korrekt, de experiment, som man påstod var positiva, medan man höll tyst om dom som var entydigt negativa.

Således fanns det i 16 försöksrapporter från de kolesterolsänkande experimenten utförda innan 1992 40 hänvisningar till resultat, som man ansåg var positiva, men blott en enkel till ett negativt, trots att det fanns lika många av varje.▼

Här kan man invända att de negativa resultat kanske var publicerade i mindre välkända, nationella tidskrifter, medan de resultat som ansågs positiva var publicerade i internationella tidskrift. Det är därför intressant att jämföra antalet referenser till försöksrapporter, som har publicerats i samma tidskrift. Här kommer ett exempel.

I 1984 publicerades den stora LRC-studien i den världskända medicinska tidskriften JAMA.▼ Ganska visst var skillnaderna mellan effekten i behandlings- och kontrollgruppen inte statistisk signifikant; antalet icke-dödliga infarkter i behandlings- och kontrollgrupp var 32 och 44, och antalet döda 68 och 71. Detta avhöll dock inte försöksledarna från att påstå att de var signifikanta och resultatet av LRC-studien blev även huvudargumentet för att starta den amerikanska kolesterolkampanj, som sedan fick sina efterföljare världen över.

Ett år senare publicerade den finske forskaren Miettinen och hans grupp resultaten från ett liknande experiment i samma tidskrift, men med ett klart negativt resultat: tio dog i behandlingsgruppen mot blott fem i kontrollgruppen.▼

Bägge studier handlade således om det samma och publicerades i samma tidskrift, och då ingen har satt frågetecken vid forskarnas hederlighet eller experimentens kvalitet, borde de rimligen citerats lika ofta. Att LRC-studiens resultat var positivt, åtminstone enligt försöksledarna, medan Miettinens var negativt, borde inte ha spelat någon roll, därför att forskning går ut på att hitta sanningen, oavsett om man tycker om den eller inte.

Tabellen visar hur ofta de två studierna enligt Science Citation Index har citerats av andra forskare under de första fyra åren efter publiceringen.

I avsnitt 7 berättade jag om ett fenomen, som borde ha stoppat kolesterolkampanjen för länge sedan, men som de flesta fortfarande är ovetande om, dels för att få har insett innebörden av det, dels för att det sällan nämns i de vetenskapliga artiklarna. Det jag syftar på är givetvis att ett högt kolesterol inte är en riskfaktor för hjärtinfarkt hos äldre individer trots att mer än 90 % av alla dödsfall i hjärtinfarkt drabbar människor som passerat pensionsåldern.

Motstridiga fakta felciteras
Om en studie inte visar det man önskat eller förväntat sig kan man i stället citera det på ett sätt så att läsaren får intrycket att det visat motsatsen. Här kommer ett exempel.

I Japan är hjärtinfarkt mycket ovanligare än i västvärlden. Detta menar man beror på japanernas låga intag av animaliskt fett och deras låga kolesterol. En stor studie av japaner som emigrerat till USA används ofta som bevis på detta, därför att efter emigrationen till USA, där maten är fetare än i Japan ökade emigranternas kolesterol och de dog lika ofta i hjärtinfarkt som amerikanerna.▼

Men läser man rapporterna från emigrantstudien noga framgår det, att den högre hjärtdödligheten inte hade något med kosten eller kolesterolet att göra, utan med sättet japanerna levde efter flyttningen. De, som följde de japanske traditionerna var skyddade mot infarkt, medan de som försökte smälta in i det amerikanska samhället löpte en lika stor risk att dö i hjärtinfarkt som amerikanerna.

Det mest överraskande var at risken att dö i hjärtinfarkt var dubbelt så stor hos de emigranter, som försökte att leva som amerikanerna, men föredrog den magra japanska maten, jämfört med de som följde de japanska traditionerna, men föredrog den feta amerikanska maten.▼

Den som följer den gängse kolesterollitteraturen har säkert läst det ofta upprepade påståendet att det finns ett klart samband mellan graden av kolesterolsänkning och minskningen av infarktrisken. En mening, som upprepas gång på gång i många skrifter, och som ursprungligen  härstammar från översiktsartikeln The Cholesterol Facts är följande: ”Resultaten från Framingham-studien visar att en procents minskning av kolesterolet motsvarar en 2 procents minskning av risken för hjärtinfarkt”, och där hänvisar författarna till 30-års rapporten från Framingham.▼

Men här kan man läsa följande:

”För varje milligram per deciliter, som kolesterolet gick ner ökade antalet dödsfall i hjärtinfarkt med 11 %”

Den 30. mars 2001 publicerade vetenskapsmagasinet Science en stor artikel av en flerfaldigt prisbelönad amerikansk vetenskapsjournalist Gary Taubes med titeln ”The Soft Science Of Dietary Fat”. I artikeln, som väckte uppseende över hela världen berättade Taubes bland annat, att beslutet om att rekommendera en minskning av matens innehåll av animaliskt fett inte var baserat på ett vetenskapligt underlag, utan var fattat av politiker. Biokemiprofessorn Scott Grundy, en av kolesterolkampanjens frontfigurer, protesterade i ett brev till redaktören av Science, där han bland annat påstod att det var väldokumenterat, att det animaliska fettet var den viktigaste dietära orsaken till hjärtinfarkt och hänvisade till två översiktsartiklar.

En grupp ur THINCS medlemmar reagerade på detta av naturliga skäl, därför att vi visste att det inte fanns någon dokumentation alls, inte heller i de artiklar som Grundy hänvisade till. I den ena artikeln fanns inga litteraturhänvisningar; i den andra fanns tretton hänvisningar till olika artiklar som med lite god vilja kunde sägas handlade om kost och hjärtsjukdom. Ingen av dom gav stöd åt Grundy´s påstående; några få, bland annat den ovannämnda emigrantstudie, visade motsatsen.

Innan publiceringen av vårt brev lät redaktören av Science kontrollera våra påståenden och fann att de var korrekta utom i ett fall, men där var det ännu värre än vi hade skrivit.▼

Grundy svarade aldrig på våra allvarliga anklagelser. Att ignorera allt och alla som talar emot är en taktik som använts under alla tider med stor succés av kolesterolkampanjens anhängare. 

De exempel jag nämnt här är blott toppen av ett stort isberg. I min bok Fett och kolesterol är hälsosamt! kan du beskåda hela berget.