Åderförkalkning har inget med blodets kolesterol att göra

 

Ett av de mest överraskande fynden i kolesterolforskningen är att det inte finns något samband mellan kolesterolhalten i blodet och graden av åderförkalkning. Om ett högt kolesterol verkligen var orsaken till åderförkalkning, som det föreslogs av nobelpristagarna Brown och Goldsmith, då borde människor med högt kolesterol vara mer åderförkalkade än människor med lågt kolesterol, det är ren logik. Så är emellertid inte fallet.

Patologen Kurt Landé och biochemisten Warren Sperry från avdelningen för rättsmedicin vid New York University studerade redan 1936 denna fråga. De jämförde graden av åderförkalkning efter döden hos ett stort antal friska människor, som hade dött genom en olycka, med deras kolesterol analyserat omedelbart efter döden och fann att de, som hade lågt kolesterol var lika åderförkalkade som dem med högt kolesterol.

Landé och Sperry nämns aldrig av kolesterolkampanjens anhängare, eller man påstår att de fann ett samband, eller deras resultat avvisas med argumentet att kolesterol uppmätt efter döden inte är det samma som när de levde. Flera forskare har emellertid visat att det inte finns någon större skillnad de första 16 timmarna efter döden.

För att utesluta varje tvivel följde den kanadensiska forskaren J. C. Paterson och hans team drygt 800 krigsveteraner under många år och kontrollerade regelbundet deras kolesterol. När de undersökte dem efter döden, kunde de bekräfta vad Landé och Sperry såg många år tidigare; krigsveteranerna som haft lågt kolesterol medan de levde var lika åderförkalkade som veteranerna med de högsta kolesterolvärdena.

Liknande studier har utförts i Indien, Polen, Guatemala, samt i USA och med samma resultat: Inget samband mellan blodets kolesterolhalt och graden av åderförkalkning.

Sambandet har även undersökts med användning av röntgenteknik, såkallad koronarangiografi. Det förefaller som om varannan amerikansk röntgenolog har utfört sin egen studie, betalad med skattepengar tilldelade av det amerikanska forskningsinstitut National Heart, Lung and Blood Institute, kolesterolkampanjens Mekka. I artikel efter artikel understryker de med nästan identiska ordalydelser vikten av kolesterolets betydelse för utvecklingen av åderförkalkning.

Men rapporterna ger inga individuella siffror eller diagram, endast korrelationskoefficienter, som är så låga att de likaväl kunde vara resultaten av tillfälligheter. Och om de många negativa studier står det inte ett ord.

Koronarangiografi utförs endast på patienter med symptom på hjärtsjukdom och studier som baseras på angiografier får därför en bias, ett inbyggt systemfel, som förklarar varför några få av de ovannämnda studierna fann ett svagt samband mellan kolesterol och graden av åderförkalkning. Mindre än ½ procent av mänskligheten har familjär hyperkolesterolämi, ett ärftligt tillstånd där kolesterolet är mycket högt, ofta dubbelt så högt som normalt. Några av dessa individer får hjärtinfarkt  i ung ålder, medan de flesta människor utan denna abnormitet först drabbas när de blir äldre. Andelen af patienter med familjär hyperkolesterolämi är därför större än normalt bland patienter, som undersöks med angiografi.

På ett diagram där kolesterol avsätts på x-axeln och grad av åderförkalkning på y-axeln kommer dessa patienter på grund av ovanstående att representeras av punkter i högre, övre kvadrant, medan resten fördelar sig jämt över resten av diagrammet. Ett exempel är nedanstående figur hämtat från en dylik studie.

Det ses tydligt att om man exkluderar alla patienter, vars kolesterol är högre än 350 mg/dl (motsvarar ett kolesterol på ca 9 av de enheter, som används i Sverige), då försvinner det antydda sammanhanget helt och hållet, och alla som har ett såpass högt kolesterol har med all säkerhet familjär hyperkolesterolämi.

Den svenske kardiologen Kim Cramér och hans medarbetare visade att det förhöll sig på det viset. Som i många andra angiografistudier fann de ett svagt samband mellan blodets kolesterolhalt och de angiografiska förändringar. Men om de exkluderade alla som behandlades med kolesterolsänkande medicin, och på den tiden (1966) var det endast patienter med familjär hyperkolesterolämi som fick den behandlingen, då försvann sambandet.

I Japan är kosten mager, japanernas kolesterol är lågt och hjärtinfarkt en ovanlig sjukdom. Därför borde japanerna vara mindre åderförkalkade än västerlänningar, vars kolesterol är betydligt högre.  Det undersökte två amerikanska patologer, Ira Gore och A. E. Hirst i samarbete med en japansk kollega Yahei Koseki. De noterade noggrant graden av åderförkalkning i den stora kroppspulsådern hos 659 amerikaner och 260 japaner och fann som väntat att den tilltog med åldern i bägge grupper.

Inom respektive åldersgrupp fanns det ingen större skillnad mellan amerikaner och japaner. Före 60-års ålder var amerikanerna en smula mer åderförkalkade än japanerna, mellan 60 och 80 fanns ingen skillnad, och efter 80 års ålder var japanerna en smula mer åderförkalkade än amerikanerna.

Patologerna J. A. Resch från Minnesota och N. Okabe och K. Kimoto från Kyushu i Japan har publicerat en liknande studie. De undersökte hjärnans pulsådror hos 1408 japaner och mer än 5000 amerikaner och konstaterade att i alla åldersgrupper var japanerna mer åderförkalkade än amerikanerna.

Man undrar givetvis om Brown och Goldstein hade fått sitt nobelpris om nobelkomittéen känt till ovannämnda studier, som alla hade publicerats långt innan.

Mer om detta kan läsas i två av mina artiklar:
Is atherosclerosis caused by high cholesterol?

High cholesterol may protect against infections and atherosclerosis


Publicerad i Myter, svenska