4. Åderförkalkning och hjärtinfarkt beror inte på animaliskt fett

 

 

Hälsoexperter i många länder menar, att åderförkalkning och hjärtinfarkt kan förebyggas med en lämplig kost. Om man följt litteraturen på detta område genom många år är det emellertid inte lätt att veta vad som menas med det därför att definitionen på en hälsoriktig kost har ändrat sig genom åren. Från början ansågs det viktigt att ta bort all sorts fett. Denna tro byggde på en artikel av den amerikanska fysiologiprofessorn Ancel Keys, en av kolesterolkampanjens grundläggare. I sin rapport presenterade Keys ett perfekt kurvilinjärt förhållande mellan hjärtdödligheten och fettkonsumtionen i sex länder. I de länder där fettkonsumtionen var högst fanns den högsta hjärtdödligheten och tvärtom.

Keys fuskade emellertid därför att på den tiden fanns det data från 22 länder, och om man inkluderade alla länderna försvann sambandet stort sett.

Några år senare genomförde Keys en ny studie, som han kallade Seven Countries. Denna gång hade han valt sju länder och i varje land 2-3 befolkningsgrupper, som genomgick diverse kliniska och laboratoriemässige undersökningar. Ett urval av varje grupp utfrågades dessutom om sin vanliga kost. Hur stort detta urval var är inte känt. Med hjälp av lokala forskare följdes deltagarna genom några år och man tog reda på sambandet mellan olika kliniska registreringar och kosten. I motsats till den första studien fanns det i Seven Countries inget samband mellan den totala fettförbrukningen och hjärtdödligheten; däremot fann han att det var matens innehåll av mättat fett som var avgörande. Ju mer mättat fett det konsumerades i varje land desto högre var hjärtdödligheten under observationsperioden.

Men inom respektive land fanns det inget samband. I Finland och Grekland till exempel varierade hjärtdödligheten i två områden med en faktor fem och en faktor sju, trots att kosten och även andra riskfaktorer i det närmaste var identiska. Dessutom fanns det inget samband mellan kosten och EKG-förändringarna hos deltagarna.

Hjärtinfarkt ger typiska förändringar på EKG och alla EKG blev analyserade av experter vid det amerikanska forskningscentret. Diagnosen hjärtinfarkt på dödsbeviset däremot blev fastställd av lokala läkare i de olika länderna. Man kan därför utgå ifrån att diagnoserna som fastställdes med ledning av EKG hade en betydligt högre grad av säkerhet än de som framkom genom dödsbevisen. (Att det saknades ett samband mellan kosten och EKG-förändringarna var ingenting som Keys skrev om utan detta framgår först när man läser artikelns tabeller noggrant.)

Även om senare studier inte har kunnat bekräfta Keys´ observationer och konklusioner räknas Seven Countries fortfarande till ett av de viktigaste bevisen för att mättat fett är skadligt för hjärtkärlsystemet. Mer om detta senare.

Ungefär samtidigt visade laboratorieförsök att fleromättade fettsyror, även benämnd PUFA (PolyUnsaturated Fatty Acids) sänkte blodets kolesterolhalt. Man var därför övertygade om att de var nyttiga för hjärtat.

De amerikanska hälsomyndigheterna inkluderade därför en ökad konsumtion av PUFA i sina kostrekommendationer. Initialt sattes ingen övre gräns för intaget, men gränsen har sänkts gradvist. Idag rekommenderar de flesta en övre gräns på 7 % av energiintaget därför att, som Scott Grundy, en av kolesterolkampanjens huvudfigurer skrev i början på nittiotalet, ett högt innehåll av linolsyra (den PUFA som dominerar i de vegetabiliska oljorna) ökar risken för cancer, infektioner och testikelabnormiteter hos råttor. Hans varning publicerades emellertid i mitten av en artikel som handlade om något helt annat och allmänheten har aldrig blivit upplyst om detta.

Om hjärtinfarkt berodde på för mycket animaliskt fett i kosten borde en stigande konsumtion i ett land resultera i en högre dödlighet i hjärtinfarkt och tvärtom. I några länder stämmer det och resultaten från dessa länder har därför använts som argument av kolesterolkampanjen. I lika många länder har en stigande konsumtion emellertid följts av en oförändrad, eller, som oftast, en fallande infarktdödlighet.

I Schweiz till exempel föll dödligheten i hjärtinfarkt efter andra världskriget, men under samma period ökade förbrukningen av animaliskt fett med 20 %. Liknande förlopp har noterats i många andra länder.

I England har konsumtionen av animaliskt fett varit relativt stabil sedan 1910 medan antalet döda i hjärtinfarkt ökade tiofalt mellan 1930 och 1970.

I USA ökade infarktdödligheten lika mycket mellan 1930 och 1960. Under samma period ökade konsumtionen av vegetabiliska oljor dramatiskt, medan konsumtionen av animaliskt fett sjönk långsamt.

I Japan är som tidigare nämnt hjärtinfarkt en ovanlig sjukdom. Den japanska emigrantstudien  används ofta som bevis på att det beror på kosten; det påstås att japanerna efter emigrationen till USA dog lika ofta av hjärtinfarkt på grund av att de övergick till den feta amerikanska kosten. Vid en noggrann läsning av rapporten finner man emellertid att det inte var kosten, utan livsstilen som var avgörande. De japaner som följde sitt hemlands traditioner behöll den låga hjärtdödlighet, medan de som försökte smälta in i det amerikanska samhället också löpte samma risk att dö i infarkt som amerikanerna.

Det var till och med så att risken att dö i hjärtinfarkt var dubbelt så stor hos de japaner, som försökte följa den amerikanska livsstilen, men föredrog den magra japanska kosten, jämfört med dom som föredrog den feta amerikanska kosten, men i övrigt levde japanskt.

Om matens innehåll av fett spelade en roll borde infarktpatienter ha ätit mer mättat fett än friska individer. Ett svar på detta kan bland annat fås genom kohortstudier. I en kohortstudie väljer man en grupp friska individer vars kostvanor man undersöker in i minsta detalj. Efter ett antal år uppsöker man deltagarna igen. Sedan jämför man kosten hos dem som under tiden fått hjärtinfarkt med kosten hos dem som fortfarande är friska.

En analys av alla kohortstudier publicerade fram till 1998 visade att i tre kohorter infarktpatienterna hade ätit mer mättat fett än de andra, men i en kohort hade de ätit mindre och i resten, iallt 22 kohorter fanns det ingen skillnad. Ännu mer förvirrande var resultatet när det gällde fleromättat fett, därför att ingen studie fann att infarktpatienterna hade ätit mindre än de friska som man skulle vänta sig; däremot hade de ätit mer i tre kohorter, medan ingen skillnad fanns i resten.

I tretton kohortstudier hade man även undersökt mängden kolesterol i kosten utan att hitta någon skillnad.

Ett annat sätt att studera frågan på är fall-referent (case-control) studier. Man väljer en grupp infarktpatienter och jämför deras kost med kosten hos en grupp friska individer av samma kön och ålder. Denna metod används inte idag därför att de flesta infarktpatienter har ändrat sin kost på grund av infarkten. Det finns emellertid sex dylika studier från tiden innan kostbehandling av infarktpatienter hade införts och ingen av dom fann någon skillnad.

Syftet med kostråden är att sänka kolesterolet i hopp om att denna sänkning skall förebygga åderförkalkning. Om detta fungerade borde de, som följt råden vara mindre åderförkalkade än de, som frossat i smör, fläsk och grädde. I fyra kohortstudier har man undersökt kosten hos deltagarna och hos dem som dött har man sedan studerat graden av åderförkalkning. I en av studierna hade de som ätit mest fett också varit de mest åderförkalkade, men i två av de andra studierna var det tvärtom och i den fjärde fanns det ingen skillnad. I tre av studierna hade man jämfört mängden mättat och fleromättat fett med graden av åderförkalkning utan att kunna se något samband.

Det avgörande orsaksbeviset inom medicinsk forskning är det kliniska experiment. Det finns nio dylika där man som enda behandling har minskat på matens innehåll av mättat fett, antingen ensamt eller så har man kombinerat det med ett ökat intag av fleromättat fett. Om man adderar alla resultaten i en såkallad meta-analys finner man att antalet döda bland dem som fick försökskost så var det exakt lika med antalet döda bland dem som fick äta som de själva önskade.b I det enda försöket där man lyckades att minska antalet döda med statistisk säkerhet (genom tillskott av matolja med ett stort innehåll av omega-3-fettsyror) var kolesterolet oförändrad efter försöket, vilket visar att den goda effekten inte berodde på en sänkning av kolesterolet.

 

Publicerad i Myter, svenska